Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Ett transponerande instrument är ett instrument vars skrivna toner inte motsvarar den klingande tonhöjden. Basklarinetten är ett sådant: instrumentet klingar en stor nona (fjorton halvtoner — en oktav plus en hel ton) lägre än skrivet. Läs ett skrivet C så hör publiken klingande B♭.
Därför kallas det ett B♭-instrument: ett skrivet C ger tonen B♭, den tonart instrumentet är byggt kring.
Den mest användbara varianten på en repetition är den omvända riktningen — orkesterledaren anger en klingande tonhöjd och du behöver veta vad du ska läsa. Lägg till en stor nona:
| Klingande tonhöjd (klingar) | Basklarinett läser |
|---|---|
| Klingande B♭ | C |
| Klingande E♭ | F |
| Klingande F | G |
| Klingande C | D |
| Klingande A♭ | B♭ |
| Klingande G | A |
| Klingande D | E |
Mönstret ändras aldrig: basklarinetten läser en stor nona ovanför den klingande tonhöjden. Att ta in den här tabellen är ett av de snabbaste sätten att känna sig hemma i en blåsorkester eller ett jazzensemble.
Basklarinetten är ett B♭-instrument liksom den vanliga klarinetten, men den klingar ännu en oktav lägre — en stor nona under skrivet i stället för en stor sekund. Eftersom den delar B♭-klarinettens greppsystem kan en klarinettist plocka upp den och läsa en stämma direkt. Nästan alla moderna stämmor skrivs i diskantklav; äldre europeiska partitur använder ibland basklav, där transponeringen i stället är en stor sekund.
Det vanliga skrivna omfånget för basklarinetten är E3 till C7 — klingande en stor nona lägre. Det är det omfång som stämmor noteras i, och det som både de här sidorna och appen använder.
Eftersom basklarinetten transponerar har varje skala du övar ett skrivet namn och ett klingande namn. Det snabbaste sättet att bygga flyt är att öva de tolv durskalorna i instrumentets eget skrivna tonhöjd och höra varje ton så som den verkligen klingar. Se övningssidan för skalor på basklarinett, eller läs om metoden bakom att behärska alla tolv tonarter.
Basklarinetten står i tonarten B♭. Ett skrivet C klingar som B♭, en stor nona lägre än skrivet.
Instrumentet klingar en stor nona — fjorton halvtoner — en oktav plus en hel ton — lägre än skrivet. För att lägga en melodi i klingande tonhöjd på basklarinetten skriver man den en stor nona högre än den klingar.
Ett skrivet C. Klingande B♭ ligger en stor nona under skrivet C, så den tonen klingar B♭.
Ja. Skriven och klingande tonhöjd skiljer sig åt: basklarinetten klingar en stor nona lägre än tonen på notbladet.
Det vanliga skrivna omfånget är E3 till C7. Det är det som står på notbladet; de klingande tonerna ligger en stor nona lägre.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i basklarinettens skrivna tonhöjd, så att du hör klingande tonhöjd medan du läser noter för basklarinett.
Skaffa appen → Hela transponeringstabellen