Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Ett transponerande instrument är ett instrument vars skrivna toner inte motsvarar den klingande tonhöjden. Sopransaxofonen är ett sådant: instrumentet klingar en stor sekund (två halvtoner) lägre än skrivet. Läs ett skrivet C så hör publiken klingande B♭.
Därför kallas det ett B♭-instrument: ett skrivet C ger tonen B♭, den tonart instrumentet är byggt kring.
Den mest användbara varianten på en repetition är den omvända riktningen — orkesterledaren anger en klingande tonhöjd och du behöver veta vad du ska läsa. Lägg till en stor sekund:
| Klingande tonhöjd (klingar) | Sopransaxofon läser |
|---|---|
| Klingande B♭ | C |
| Klingande E♭ | F |
| Klingande F | G |
| Klingande C | D |
| Klingande A♭ | B♭ |
| Klingande G | A |
| Klingande D | E |
Mönstret ändras aldrig: sopransaxofonen läser en stor sekund ovanför den klingande tonhöjden. Att ta in den här tabellen är ett av de snabbaste sätten att känna sig hemma i en blåsorkester eller ett jazzensemble.
Sopransaxofonen är den B♭-saxofon som ligger en oktav över tenorsaxofonen, så de två läser samma skrivna toner. Den transponerar exakt som en B♭-trumpet eller en B♭-klarinett — ett skrivet C klingar B♭ — vilket är varför en sopransaxstämma och en klarinettstämma ofta kan bytas ut utan att en enda ton skrivs om.
Det vanliga skrivna omfånget för sopransaxofonen är B♭3 till F♯6 — klingande en stor sekund lägre. Det är det omfång som stämmor noteras i, och det som både de här sidorna och appen använder.
Eftersom sopransaxofonen transponerar har varje skala du övar ett skrivet namn och ett klingande namn. Det snabbaste sättet att bygga flyt är att öva de tolv durskalorna i instrumentets eget skrivna tonhöjd och höra varje ton så som den verkligen klingar. Se övningssidan för skalor på sopransaxofon, eller läs om metoden bakom att behärska alla tolv tonarter.
Sopransaxofonen står i tonarten B♭. Ett skrivet C klingar som B♭, en stor sekund lägre än skrivet.
Instrumentet klingar en stor sekund — två halvtoner — lägre än skrivet. För att lägga en melodi i klingande tonhöjd på sopransaxofonen skriver man den en stor sekund högre än den klingar.
Ett skrivet C. Klingande B♭ ligger en stor sekund under skrivet C, så den tonen klingar B♭.
Ja. Skriven och klingande tonhöjd skiljer sig åt: sopransaxofonen klingar en stor sekund lägre än tonen på notbladet.
Det vanliga skrivna omfånget är B♭3 till F♯6. Det är det som står på notbladet; de klingande tonerna ligger en stor sekund lägre.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i sopransaxofonens skrivna tonhöjd, så att du hör klingande tonhöjd medan du läser noter för sopransaxofon.
Skaffa appen → Hela transponeringstabellen