Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Ett transponerande instrument är ett instrument vars skrivna toner inte motsvarar den klingande tonhöjden. Flöjten är inte ett sådant. Läs ett skrivet C så hör publiken klingande C — de två är samma sak.
Instrument som noteras i klingande tonhöjd kallas ibland ”C-instrument”, och de är de som en pianist kan läsa tillsammans med utan att räkna om något.
För ett instrument i klingande tonhöjd är tabellen den minst intressanta i orkestern, och det är just poängen — varje rad är samma ton två gånger:
| Klingande tonhöjd (klingar) | Flöjt läser |
|---|---|
| Klingande B♭ | B♭ |
| Klingande E♭ | E♭ |
| Klingande F | F |
| Klingande C | C |
| Klingande A♭ | A♭ |
| Klingande G | G |
| Klingande D | D |
Därför är flöjten det instrument som en orkesterledare ber ange stämtonen eller demonstrera ett parti: det som spelas är det alla andra måste matcha, utan något att räkna om.
Flöjten är ett instrument i klingande tonhöjd, så det finns inget att räkna ut: ett skrivet C är ett klingande C. Altflöjten i G och basflöjten i C en oktav lägre är de transponerande medlemmarna i familjen, men den vanliga C-flöjten som varje orkesterspelare håller i är inte en av dem.
Det vanliga skrivna omfånget för flöjten är B3 till C7, och skrivet och klingande är detsamma. Det är det omfång som stämmor noteras i, och det som både de här sidorna och appen använder.
Flöjten noteras i klingande tonhöjd, vilket gör den till den referens som resten av orkestern stämmer och transponerar mot. Det snabbaste sättet att bygga flyt är att öva de tolv durskalorna i instrumentets eget skrivna tonhöjd och höra varje ton så som den verkligen klingar. Se övningssidan för skalor på flöjt, eller läs om metoden bakom att behärska alla tolv tonarter.
Flöjten står i C. Det är ett instrument i klingande tonhöjd, så ett skrivet C klingar som C.
Nej. Skriven och klingande tonhöjd är samma, så ingen transponering behövs för att spela från en stämma i klingande tonhöjd.
Ett skrivet B♭ — samma ton som orkesterledaren nämner, eftersom flöjten noteras i klingande tonhöjd.
Ja, vad tonhöjd beträffar: pianonoter skrivs i klingande tonhöjd, och det gör även stämman för flöjten. Bara omfånget och klaven behöver kontrolleras.
Det vanliga omfånget är B3 till C7, och skrivet och klingande är detsamma.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i flöjtens egen tonhöjd, med greppet för varje ton.
Skaffa appen → Hela transponeringstabellen