Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Båda staplarna visar skriven tonhöjd, på en och samma skala. Den nedre stapeln är det omfång som The Whole Horn räknar som bekvämt för elever — ett omfång, inte ett stängsel.
Marimban noteras i ett dubbelt notsystem, diskant- och basklav tillsammans, och omfånget i en noterad stämma går från C2 till C7 — cirka 5 oktaver. Det är den uppgift som böcker i instrumentation anger och som en kompositör skriver inom. Den svarar på frågan ”vad kan jag skriva för det här instrumentet”.
Marimban noteras i klingande tonhöjd, så det skrivna och det klingande omfånget är samma toner: C2 till C7 i båda fallen. Det finns inget att räkna om.
Det är värt att säga rakt ut, eftersom det är frågan folk faktiskt ställer. På ett transponerande instrument är de två omfången olika och båda anges, vilket är varför omfångsuppgifter från olika håll så ofta skiljer sig åt med ett helt intervall. Här kan de inte det.
| Ton | Skrivet | Klingar |
|---|---|---|
| Lägsta noterade ton | C2 | C2 |
| Högsta noterade ton | C7 | C7 |
| Lägsta ton som är bekväm för elever | C2 | C2 |
| Högsta ton som är bekväm för elever | C7 | C7 |
På de flesta instrument skiljer sig det noterade omfånget från det omfång som en spelare under utveckling behärskar, och att låtsas något annat är hur en stämma blir ospelbar för den sektion den skrevs för. Det här är ett av undantagen, och det är en egenskap hos instrumentet snarare än hos spelaren: The Whole Horn modellerar konsertmarimban med fem oktaver, och på en marimba går varje stav som finns att spela. Det finns inget register som måste förtjänas på det sätt som saxofonens altissimo eller valthornets höga register — finns staven där, finns tonen där. The Whole Horn räknar C2 till C7 som det bekväma skrivna omfånget för elever på marimba.
Det är ett omfång, inte ett stängsel. Det är där en spelare under utveckling är så trygg att tonen inte är det svåra — ingen gräns som instrumentet sätter och ingen begränsning som någon ska få höra att den har. Båda ändar flyttas utåt med övning, i olika takt, och av andra skäl överst än nederst. En elev som inte når C7 i dag är inte utanför omfånget; eleven är på väg dit.
Den högsta ton som vanligen skrivs för marimban är C7. Det är toppen av det noterade omfånget, som är en utgivningskonvention snarare än ett mått: det är tonen över vilken en kompositör inte längre kan förutsätta att spelaren har den.
Marimban är det tydligaste fallet i hela familjen av ett omfång som tillhör instrumentet snarare än spelaren: Wikipedia säger rakt ut att det inte finns något normerat omfång. Det som varierar är botten. En marimba på 4,3 oktaver stannar vid A2, en på 4,5 vid F2, en på fem vid C2 — och alla tre når samma C7 överst. En stämma som går under F2 är alltså inte svår, den är helt enkelt ospelbar på ett mindre instrument, vilket är det mest användbara att veta innan man skriver en.
Den lägsta tonen — C2 — kommer från Wikipedias artikel om marimban, som anger att ”There is no standard range of the marimba” och nämner 4,3, 4,5 och 5 oktaver som de vanligaste. Uppgifterna här gäller konsertinstrumentet med fem oktaver, C2 till C7, som är den storlek The Whole Horn modellerar.
Den högsta tonen — C7 — kommer från samma instrument med fem oktaver. En marimba på 4,3 oktaver börjar vid A2 och en på 4,5 vid F2; alla tre storlekarna har samma topp, C7.
Det bekväma omfånget för elever — skrivet C2 till C7 — är The Whole Horns egen instrumenttabell, den som själva appen läser. Dess rubrik anger konventionen: lo/hi = WRITTEN MIDI, learner-comfortable.
Skrivet och klingande är detsamma på marimban, som noteras i klingande tonhöjd, så det finns inget att härleda.
Det vanliga skrivna omfånget för marimban är C2 till C7, cirka 5 oktaver, och skrivet och klingande är detsamma eftersom instrumentet noteras i klingande tonhöjd.
Den högsta ton som vanligen skrivs för marimban är C7. Det är överkanten av det omfång som stämmor noteras i. Det är ingen fysisk gräns — se nedan vad som flyttar taket.
Den lägsta tonen i det vanliga skrivna omfånget är C2. The Whole Horn räknar C2 som den lägsta skrivna ton som är bekväm för elever.
The Whole Horns bekväma skrivna omfång för elever på marimba är C2 till C7. Där är en spelare under utveckling trygg — det är inget stängsel. Ändarna flyttas utåt med övning, och de flyttas i olika takt för olika spelare.
Ja. Marimban noteras i klingande tonhöjd, så C2 till C7 är både det skrivna och det klingande omfånget.
Cirka 5 oktaver i det vanliga skrivna omfånget, från C2 till C7. The Whole Horn räknar hela det omfånget som bekvämt för elever.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i marimbans eget skrivna tonhöjd och i ett dubbelt notsystem, diskant- och basklav tillsammans, så det du läser är det du spelar.
Skaffa appen → Alla instruments omfång