Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Ett transponerande instrument är ett instrument vars skrivna toner inte motsvarar den klingande tonhöjden. Tenorsaxofonen är ett sådant: instrumentet klingar en stor nona (fjorton halvtoner — en oktav plus en hel ton) lägre än skrivet. Läs ett skrivet C så hör publiken klingande B♭.
Därför kallas det ett B♭-instrument: ett skrivet C ger tonen B♭, den tonart instrumentet är byggt kring.
Den mest användbara varianten på en repetition är den omvända riktningen — orkesterledaren anger en klingande tonhöjd och du behöver veta vad du ska läsa. Lägg till en stor nona:
| Klingande tonhöjd (klingar) | Tenorsaxofon läser |
|---|---|
| Klingande B♭ | C |
| Klingande E♭ | F |
| Klingande F | G |
| Klingande C | D |
| Klingande A♭ | B♭ |
| Klingande G | A |
| Klingande D | E |
Mönstret ändras aldrig: tenorsaxofonen läser en stor nona ovanför den klingande tonhöjden. Att ta in den här tabellen är ett av de snabbaste sätten att känna sig hemma i en blåsorkester eller ett jazzensemble.
Adolphe Sax byggde hela saxofonfamiljen på ett enda greppsystem, så samma grepp ger olika klingande tonhöjd på varje storlek och musiken skrivs transponerad. Sopran- och tenorsaxofonen är B♭-saxofonerna; alt- och barytonsaxofonen är E♭-saxofonerna. Tenor och sopran läser därför samma skrivna toner — tenoren klingar bara en oktav lägre.
Det vanliga skrivna omfånget för tenorsaxofonen är B♭3 till F♯6 — klingande en stor nona lägre. Det är det omfång som stämmor noteras i, och det som både de här sidorna och appen använder.
Eftersom tenorsaxofonen transponerar har varje skala du övar ett skrivet namn och ett klingande namn. Det snabbaste sättet att bygga flyt är att öva de tolv durskalorna i instrumentets eget skrivna tonhöjd och höra varje ton så som den verkligen klingar. Se övningssidan för skalor på tenorsaxofon, eller läs om metoden bakom att behärska alla tolv tonarter.
Tenorsaxofonen står i tonarten B♭. Ett skrivet C klingar som B♭, en stor nona lägre än skrivet.
Instrumentet klingar en stor nona — fjorton halvtoner — en oktav plus en hel ton — lägre än skrivet. För att lägga en melodi i klingande tonhöjd på tenorsaxofonen skriver man den en stor nona högre än den klingar.
Ett skrivet C. Klingande B♭ ligger en stor nona under skrivet C, så den tonen klingar B♭.
Ja. Skriven och klingande tonhöjd skiljer sig åt: tenorsaxofonen klingar en stor nona lägre än tonen på notbladet.
Det vanliga skrivna omfånget är B♭3 till F♯6. Det är det som står på notbladet; de klingande tonerna ligger en stor nona lägre.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i tenorsaxofonens skrivna tonhöjd, så att du hör klingande tonhöjd medan du läser noter för tenorsaxofon.
Skaffa appen → Hela transponeringstabellen