Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Ett transponerande instrument är ett instrument vars skrivna toner inte stämmer med den klingande tonhöjden. Altsaxofonen är ett av de vanligaste. Regeln för altsaxofonen är enkel och fast: den klingar en stor sext (nio halvtoner) lägre än skrivet. Läs ett skrivet C så hör publiken klingande E♭. Läs ett skrivet A så hör de klingande C.
Därför kallas instrumentet ”ett E♭-instrument”: ett skrivet C ger tonen E♭, den tonart instrumentet är byggt kring.
Den mest användbara varianten på en repetition är den omvända riktningen — orkesterledaren anger en klingande tonhöjd, och du behöver veta vad du ska läsa. Lägg till en stor sext:
| Klingande tonhöjd (klingar) | Altsaxofon läser |
|---|---|
| Klingande B♭ | G |
| Klingande E♭ | C |
| Klingande F | D |
| Klingande C | A |
| Klingande A♭ | F |
| Klingande G | E |
| Klingande D | B |
Mönstret ändras aldrig: altsaxofonen läser en stor sext ovanför den klingande tonhöjden. Att ta in den här tabellen är ett av de snabbaste sätten att känna sig hemma i en blåsorkester eller ett jazzensemble.
Adolphe Sax konstruerade hela saxofonfamiljen — sopran, alt, tenor, baryton — så att den delar ett enda greppsystem. Eftersom varje instrument har olika storlek ger samma grepp olika klingande tonhöjd på var och ett. Genom att skriva musiken transponerad kan en spelare byta mellan storlekarna utan att lära om ett enda grepp. Alt och baryton är stämda i E♭; sopran och tenor står i B♭. Alt och baryton läser alltså samma skrivna toner — barytonen klingar bara en oktav lägre.
Eftersom altsaxofonen transponerar har varje skala du övar ett skrivet namn och ett klingande namn. Det snabbaste sättet att bygga flyt är att öva dina tolv durskalor i instrumentets eget skrivna tonhöjd och höra varje ton så som den verkligen klingar. Se hela griptabellen för altsaxofon — varje ton med skriven och klingande tonhöjd — eller läs om metoden bakom att behärska alla tolv tonarter.
Altsaxofonen står i tonarten E♭. Ett skrivet C klingar som E♭, en stor sext lägre än skrivet.
Den klingar en stor sext — nio halvtoner — lägre än skrivet. För att lägga en melodi i klingande tonhöjd på altsaxofonen skriver man den en stor sext högre än den klingar.
Ett skrivet G. Klingande B♭ ligger en stor sext under skrivet G, så att spela G på altsaxofonen ger klingande B♭.
Nej. Tenorsaxofonen står i B♭ och klingar en stor nona lägre än skrivet. Alt- och barytonsaxofonen är E♭-saxofonerna; sopran- och tenorsaxofonen är B♭-saxofonerna.
Så att hela familjen kan dela ett enda greppsystem. Eftersom varje storlek klingar med olika tonhöjd för samma grepp skrivs musiken transponerad — och en spelare kan byta instrument utan att lära om greppen.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor transponerade till altsaxens skrivna tonhöjd — så att du hör klingande tonhöjd medan du läser alt.
Skaffa appen → Griptabell för altsaxofon