Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Ett transponerande instrument är ett instrument vars skrivna toner inte motsvarar den klingande tonhöjden. Valthornet är ett sådant: det klingar en ren kvint (sju halvtoner) lägre än skrivet. Läs ett skrivet C så hör publiken klingande F.
Därför kallas det ett F-instrument: ett skrivet C ger tonen F, den tonart instrumentet är byggt kring.
Den mest användbara varianten på en repetition är den omvända riktningen — orkesterledaren anger en klingande tonhöjd och du behöver veta vad du ska läsa. Lägg till en ren kvint:
| Klingande tonhöjd (klingar) | Valthorn läser |
|---|---|
| Klingande B♭ | F |
| Klingande E♭ | B♭ |
| Klingande F | C |
| Klingande C | G |
| Klingande A♭ | E♭ |
| Klingande G | D |
| Klingande D | A |
Mönstret ändras aldrig: valthornet läser en ren kvint ovanför den klingande tonhöjden. Att ta in den här tabellen är ett av de snabbaste sätten att känna sig hemma i en blåsorkester eller ett jazzensemble.
Moderna hornstämmor skrivs i F, och det är vad en spelare förväntar sig på notstället, oavsett om instrumentet är ett enkelhorn i F, ett enkelhorn i B♭ eller det dubbelhorn som har båda. Äldre orkesterstämmor skrivs i vilken tonart stycket än står i — horn i E, i D, i basso F — vilket är varför hornister transponerar från bladet oftare än någon annan i ensemblen.
Det vanliga skrivna omfånget för valthornet är F♯2 till C6 — klingande en ren kvint lägre. Det är det omfång som stämmor noteras i, och det som både de här sidorna och appen använder.
Eftersom valthornet transponerar har varje skala du övar ett skrivet namn och ett klingande namn. Det snabbaste sättet att bygga flyt är att öva de tolv durskalorna i instrumentets eget skrivna tonhöjd och höra varje ton så som den verkligen klingar. Se hela griptabellen för valthorn — varje ton med skriven och klingande tonhöjd — eller läs om metoden bakom att behärska alla tolv tonarter.
Valthornet står i tonarten F. Ett skrivet C klingar som F, en ren kvint lägre än skrivet.
Det klingar en ren kvint — sju halvtoner — lägre än skrivet. För att lägga en melodi i klingande tonhöjd på valthornet skriver man den en ren kvint högre än den klingar.
Ett skrivet F. Klingande B♭ ligger en ren kvint under skrivet F, så den tonen klingar B♭.
Ja. Skriven och klingande tonhöjd skiljer sig åt: valthornet klingar en ren kvint lägre än tonen på notbladet.
Det vanliga skrivna omfånget är F♯2 till C6. Det är det som står på notbladet; de klingande tonerna ligger en ren kvint lägre.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i valthornets skrivna tonhöjd, så att du hör klingande tonhöjd medan du läser noter för valthorn.
Skaffa appen → Hela transponeringstabellen