Tonnamnen på den här sidan är internationella bokstavsnamn, och siffran anger oktaven: C4 är mittersta C. B betyder B naturligt (H) och B♭ betyder B bemoll (B).
Båda staplarna visar skriven tonhöjd, på en och samma skala. Den övre stapeln tonar ut i stället för att ta slut: instrumentets botten är exakt, toppen är inte alls fast.
Cellon noteras i basklav. Omfånget har en exakt botten och en öppen topp: den lägsta tonen är C2, som är den lägsta öppna strängen och därför en egenskap hos stämningen snarare än hos spelaren. Ovanför den fortsätter omfånget helt enkelt — det finns ingen ton där instrumentet tar slut.
Därför går omfångsuppgifter för stråkinstrument så ofta isär. Två källor som anger olika toppar motsäger vanligen inte varandra; de beskriver orkesterstämmor och solostämmor, som verkligen skiljer sig åt.
Cellon noteras i klingande tonhöjd, så det skrivna och det klingande omfånget är samma toner: C2 uppåt i båda fallen. Det finns inget att räkna om.
Det är värt att säga rakt ut, eftersom det är frågan folk faktiskt ställer. På ett transponerande instrument är de två omfången olika och båda anges, vilket är varför omfångsuppgifter från olika håll så ofta skiljer sig åt med ett helt intervall. Här kan de inte det.
| Ton | Skrivet | Klingar |
|---|---|---|
| Lägsta noterade ton | C2 | C2 |
| Lägsta ton som är bekväm för elever | C2 | C2 |
| Högsta ton som är bekväm för elever | E4 | E4 |
Utan fast topp finns det inget noterat omfång att mäta en spelare mot, så den användbara uppgiften är den andra: var en spelare under utveckling faktiskt är trygg. The Whole Horn räknar C2 till E4 som det bekväma skrivna omfånget för elever på cello.
Det är ett omfång, inte ett stängsel. Det är där en spelare under utveckling är så trygg att tonen inte är det svåra — ingen gräns som instrumentet sätter och ingen begränsning som någon ska få höra att den har. Båda ändar flyttas utåt med övning, i olika takt, och av andra skäl överst än nederst. En elev som inte når E4 i dag är inte utanför omfånget; eleven är på väg dit.
Det finns ingen enskild högsta ton att ange. Den här sidan anger den exakta botten och avstår från att ange en topp, eftersom toppen inte är en egenskap hos cellon — den är en egenskap hos stycket och spelaren.
Cellons övre register nås i tumposition, där tummen trycker ner strängen och handen glider förbi halsen. Det finns ingen fast topp: solostämmor går mycket högre än orkestersektionens stämmor, och flageoletter förlänger det ytterligare. Botten är exakt — den öppna C-strängen, en oktav under violans.
Den lägsta tonen — C2 — kommer från cellons egen stämning: dess fyra strängar är stämda i kvinter till C2, G2, D3 och A3 — exakt en oktav under violan — så den lägsta ton som finns är den öppna C-strängen.
Ingen högsta ton anges här. En stråkad sträng har inget övre stopp, och de uppgifter som olika instrumentationsböcker ger för toppen går isär eftersom de beskriver olika saker — orkestersektionens stämmor, solostämmor eller greppbrädans fysiska gräns. I stället för att välja en och presentera den som omfånget anger den här sidan den exakta botten och säger rakt ut att toppen inte är fast.
Det bekväma omfånget för elever — skrivet C2 till E4 — är The Whole Horns egen instrumenttabell, den som själva appen läser. Dess rubrik anger konventionen: lo/hi = WRITTEN MIDI, learner-comfortable.
Skrivet och klingande är detsamma på cellon, som noteras i klingande tonhöjd, så det finns inget att härleda.
Cellons lägsta ton är C2, bestämd exakt av stämningen — det är den lägsta öppna strängen. Det finns ingen fast högsta ton, eftersom en stråkad sträng saknar övre stopp. The Whole Horn räknar C2 till E4 skrivet som det bekväma omfånget för elever.
Det finns ingen enskild högsta ton för cellon. Det är en stråkad sträng: toppen beror på hur högt upp på greppbrädan spelaren går, och flageoletter förlänger den ännu mer, så publicerade uppgifter går isär. Den här sidan anger inget tak som den inte kan belägga. The Whole Horn räknar E4 som den högsta skrivna ton som är bekväm för elever.
Den lägsta tonen är C2, och till skillnad från toppen är den exakt: det är den lägsta öppna strängen, så det enda sättet att komma under den är att stämma om strängen.
The Whole Horns bekväma skrivna omfång för elever på cello är C2 till E4. Där är en spelare under utveckling trygg — det är inget stängsel. Ändarna flyttas utåt med övning, och de flyttas i olika takt för olika spelare.
Ja. Cellon noteras i klingande tonhöjd, så skrivet och klingande är samma toner.
Det finns inget fast svar, eftersom cellon inte har någon fast högsta ton. Från den lägsta tonen, C2, går omfånget så högt som spelaren tar det. The Whole Horns bekväma omfång för elever är C2 till E4.
The Whole Horn spelar alla tolv durskalor i cellons eget skrivna tonhöjd och i basklav, så det du läser är det du spelar.
Skaffa appen → Alla instruments omfång